Uppdaterat: 9 juli 2023
Finlandsvenske författaren Sören G. Lindgren skriver i sitt reportage En natt på Södersjukhuset hypertexter.se/SOES.htm att han blev intresserad av Södersjukhusets historia efter ett akutbesök 2020 på Södersjukhusets nya akut (som verkar vara ett under av ny teknik men med för få läkare som gjorde att han och hans fru fick vara där i många timmar).
Hans första minnesbild av Södersjukhuset var när det höll på att byggas 1942 för då var han, ett finskt krigsbarn med smittsam sjukdom, inlagd på Sachsska barnsjukhuset som var ett mycket modernt sjukhus när det stod klart 1911.
Den med mycket måttliga arkitekturkunskaper får reda på att Södersjukhuset inte är ett typiskt funkishus med sina flyglar på baksidan och fönstren som är lite högre än breda. Lindgren skriver att av allt att döma var det Herman Imhäuser som skapade fasaden och då bröt med det typiska för funkishus.
När Södersjukhuset byggdes var det ju inte bara för Södermalm utan för hela den södra delen av Stockholm där hyreshusbostadsområdena börjat byggas.
Om sina uppväxtår med lekkamrater, skola, gator, affärer i det nybyggda Hägerstensåsen under 1940-50-talet skriver Anna-Lisa Ternelius i sin bok; Doktorns dotter minns (BoD, 2013) och om sin pappa läkaren Karl Pedersen, som var född i Malmö 1899 och blev stadsdistriktsläkare i Midsommarkransens läkardistrikt 1945. Han fick en tung arbetsbörda som bara ökade med den växande befolkningen i sitt distrikt som till slut blev över 40000. Mycket intressant är att läsa hur hans arbetsdag såg ut som började tidigt och slutade sent med hembesök, distriktspatienter, privatpatienter, administrativt arbete. Om hans arbete och det stora distriktet skriver Bang (Barbro Alving) i en artikel i DN 1953, som Anna-Lisa Ternelius har med i sin bok. Bang skriver om hur dessutom epidemier som "paratyfustiden" än mer ökar arbetsbördan. Det var det stora utbrottet av Salmonella Paratyphi som spridits från slakteriet i Alvesta via charkuterivaror och kött 1953.
Om Södersjukhuset skriver Ternelius I en mening i sitt kapitel Skolan som ett "mastodont komplex" dit hon åkte för att hälsa på sin gamla lärare som låg inlagd.